Grön entré

En uppgrävd rot från den den gamla Rosentryn

som förutom att den var rena smörgåsbordet för

allsköns insekter, så gjorde den ingen glad.

Gillar roten desto mer.

Framsidan är väl inget som gör grannarna gröna av avund precis.
(Är det inte det man ska sträva efter??)

Lite kryddor och lite grönt,
inget som lyser till vägen direkt. För
enligt min mormor måste det göra det, lysa till vägen,
det är hennes trädgårdfilosofi. Starka färger som ska synas
lååååååångt.
Har tydligen inte ärvt den genen............

 För mig som allt som oftast bara väljer grönt

är det skönt för ögat med inte allt för mycket färg på allt.

I bakgrunden uppgrävda rabatter och resten är helt

invaderade av överblommande Scilla.

På den här gamla tomten har den hunnit sprida sig till varenda hörn...

....och tyvärr även till varenda rabatt.

Måste säga att efter blomningen är den nära på ett riktigt ogräs.

Finns inget som ser så skräpit ut som överblommad Scilla,

och bladen kväver många av de andra stackars perennerna som försöker ta sig upp.

Vet inte hur många de tagit kål på i min trädgård

(för inte kan det väl ha varit mitt fel??)

Petunia är inte någon favorit,

men kolla in färgen 'Black velvet'

...jag föll direkt...

Den ska få någon hängande kompis i krukan,

 men jag är en så´ndär som planterar lite då och då.

Allt kommer inte upp samma dag, vill

liksom dra ut på det roliga.

I vinröda krukan tyckte jag den här alunroten passade så bra in,

speciellt med den snygga vita löjtnantshjärtat till.

Nej, det här duger inte.

Nu ska jag ut och lukta på

doftolvonet.........mmmmmm