Det här är alltså skälet till varför Rebecca kunde övertala mig till att
flyga till Köpenhamn, hade egentligen inte lust att åka,
men,
kom sedan på vad som finns där.
Tage Andersen Boutique och Museum
Det är ett breathtakingplace helt enkelt, ett masterpieceställe
man bara går runt som i trance och har lämnat resten av världen långt, långt bort.
Det var så länge sedan jag var här sist så jag hade nästan glömt bort
hur det kändes att få gå runt här. Det är nog så nära en uppenbarelse man kan komma utan
att vara religiös, riktigt sakralt, och man skrider fram.....man går inte runt hos Tage,
som känns så närvarande även om han kroppsligen inte är där.
Nu hade jag ju inte världens bästa kamera med mig, och inte hade jag riktigt
tid med att bry mig att ta kort,
men tror ni kan ana min känsla ändå.....
Vi var helt själva här, hade ju självklart stått och hängt på låset :)
Men Rebecca sprang mest runt och jagade en stackars fågel
för att försöka få till den perfekta bilden där både hon och fågeln
skulle vara med................inte det lättaste.............fågeln
var minst sagt motståndare till den idén så det blev ingen bild.....på den.
Ja, lite suddigt, det kändes liksom som om det förbjudet att fota
så jag smög med kameran och "sköt" från höften........ja ni fattar....
konstigt att det blev något att se överhuvud taget.
Han är bara helt genialisk...
.......inte så konstigt när han har ett sån´t här arbetsrum.
Fatta vad man skulle kunna åstadkomma härinne.........
eller kanske det krävas något mer........;)
Det var inte lätt att behöva slita sig och gå härifrån,
men med några påsar som gjorde våra armar några cm längre
(han gör väldigt tunga saker)
så var det bara att
kasta sig ut i den profana världen igen.
Kurerar mig fortfarande från det där danska bacillret jag drog på mig,
så
idag ska jag ta det lugnt, tända 2:a ljuset, äta lussekatter
och kanske smutta lite på glöggen.