The heart of darkness....

 ....är väl det som bäst beskriver den här årstiden.

Ehuru jag har absolut inget att klaga på,

tvärtom,

är en stor beundrare av mörkrets härskare.

Alltså inte Belsebub då, utan

snarare syftar jag väl då på oss som gillar tända ljus

och mys i allmänhet ;)

Har därför börjat plocka fram lite ljusslingor

(eller snarare, var och köpte en, för jag orkade inte 

gå ner i källaren och leta i röran)

Tillsammans med lite stora kottar lyste den upp

byrån i vardagsrummet alldeles lagom.

Tycker inte om är det är för ljust, så jag går runt och 

släcker varenda lampa och har bara lite tända ljus framför mig.

Men då sörrni, lagom tills man gonat ner sig lite, ungefär sådär 

som sir Väääässss i sin vagga, och sänkt ögonlocken,

dyker alltid ängeln Gabriel (Alias P) upp för att sprida

sitt ljus omkring sig.

Och naturligtvis klagas det på att det är för mörkt !!!

Förstår inte vad det är han vill se, 

hade han suttit där och stickat, ja då hade jag hajjat läget,

(fast kanske oroat mig av en helt annan anledning :))

men nu?

Nä, chilla....säger jag bara...

 En liten samling av Venetianska masker.....och så klart ska 

de vara handgjorda och inget marknadskrafs.

 Det rutiga förstoringsglaset hittade jag på Portabello Road,

(ja, vi var där och trängdes en liten stund med de andra turisterna)

och tänkte att "Oj, vilket fynd, säkert ett oneofakind"

men vilken blåsning.

Redan vid nästa affär hittade jag precis likadana.....

så vi tröstade oss med varsin våffla innan vi 

gick därifrån.

Men bara för att det fanns flera måste de inte var sämre....

....men .....asch.....den passar ju färgmässigt i alla fall....

Efterlängtad dam och vissa frågetecken rätas ut.

Berättade ju för en tid sedan att jag varit hos Knut & Svea och köpt den här tavlan

och att Per, i butiken, sagt att den varit utlånad till sköna hem.

Här syns en av mina senaste bollar jag gjorde,...... eller senaste, det är den enda jag gjort.

Hade nog, på slutet, mer fjädrar fastlimmade på mina fingrar än vad som satt på bollen,

och lite tuffsig blev den. Men nästa gång, då blir den perfekt :-)

Har bara inte hittat någon bra plats till den ännu.

Här är tavlan äntligen i senaste numret av sköna hem. Som jag har väntat..

och bläddrat i tidningarna......och till på köpet upptäckt att den är ju faktiskt väldigt bra.

Speciellt det här senaste numret, de visar flera supersnygga hem.

(Inte bara för att min tavla finns med :-))

Måste erkänna att jag log lite för mig själv när jag såg att vi valt att ställa tavlan

på en svart skänk(deras dock betydligt modernare) och framför samma tapet.

De har valt en uppstoppad fågel, jag fjädrar.

"Klassiskt med en twist"

har de kallat reportaget.

Och det är precis det jag gillar. Kanske inte så konstigt då, att

det blev vissa likheter.

Några av mina "konstigheter" som står på byrån.

En svart gammal spellåda, med en massa fack i. Passar perfekt

till att förvara alla plockade fröer efter att de torkat.

Det där som står i glaskupan är bara en sådan där

nördgrej som jag inte kan låta bli att transportera hem ibland.

Glaslådan är från årstiden och bara så snygg.

En sådan där sak som bara står där och talar till mig direkt jag får syn på den.

"Vi hör ihop, köp mig"

Och då gör ju jag det.

Och så till något helt annat.

Jag kände att jag nog lämnat en lös tråd angående om

vad hantverkarna menade.

Och för att förhindra att ni ligger sömnlösa om nätterna och funderar på det,

(det vore ju inte bra, för då orkar ni ju inte jobba och Sveriges BNP skulle sjunka drastiskt, och inga pengar bli kvar till min pension),

 så är

det väl bäst att räta ut den tråden.

Träet var lite murket helt enkelt. Så var det med det.

Inget roligare. Kan också rapportera att den

väggen finns inte mer, nada, ett stort hål bara.

El Classico!!

Köpte en stor skål häromdagen och tänkte plantera något kreativt och innovativt i den!!!!!!!

Men,

som vanligt med mig blev det bara gamla klassiker,

Phalenopsis och murgröna.

Är ju en sådan som gärna har ljusstakarna symmetriskt på var sin sida på byrån,

är nog lite gammaldags traditionalist, men någon ska väl vara det också :).

Och bilderna kom i fel ordning, men det ser ni väl utan att jag måste tala om det.

Du är vrickad, Camilla!!!

Tyckte P efter mitt förra inlägg.

Ska det ta 23 år för att upptäcka det?? Jag bara undrar.

Fast, jag tog de orden som en komplimang:))

Tack P. jag älskar dig också!!!

Tröttnade häromdagen på de slokande växterna här i och gjorde om växthuset till fågelbur.

Lade lite skimrande tapet i botten över all rost,

(ja, rost kan vara snyggt, men inte här), lite grenar av trollhassel och

en liten pippi fick flytta in i stället.

Mina kreativa försök brukar annars sluta med att resten av familjen ligger på golvet

och vrider sig av skratt, hmm, så trevliga är de.

Än så länge har de inte märkt något, fastän

det hela står mitt på köksbänken!

Ungefär som kommentaren jag fick häromdagen när jag frågade om de

tyckte trappen var snygg.

-Vadårå, ha´ru sopat?? Undrade P, .................suck:)

Ännu ett kreativt försök.

Kröp, eller snarare ålade mig, lite närmare objekten än vad jag brukar.

Hörnet på ett bord. Ska det vara något att fota det??

Det är väl under den här bilden det är läge att komma med några poetiska ord.

Nå´t om livets förgänglighet eller carpe diem, kanske.  Ja, där ser ni vad poetiskt lagd jag är.:)

Timglaset var ju annars ett vanligt vanitasmotiv, (ganska intressant faktiskt)

fast det tar vi en annan gång.

(Läs gärna om Vanitas på Wikipedia, my favorite.)

Stil, vad är det för något??

Jag hörde Peter Siepen uttala sig om sin stil i sitt hem för ett tag sedan.

Han berättade att om någon kom hem till honom så skulle de förmodligen tro att det bodde en gammal

pensionär där.

Det slog mig då att folk nog skulle få samma känsla hemma hos mig.

Inget ont om det, jag trivs jättemycket hemma hos mormor och hennes ombonade hem.

Men, och jag understryker igen, MEN, hur kul är det?

Att bli förknippad med knypplade spetsar och dammiga sammetsoffor, kristallkronor och små krukväxter i prydliga rader??

Jo, då, det går an, som Carl Jonas Love Almkqvist sa.

Kan nog inte påstå att jag någonsin levt efter devisen "less is more", eller den andra ännu

tråkigare " en in, två ut" vad är det för trams?

Här är det "två in, kanske en ut".

Nu är ju jag inte den som är den heller, utan, gillar mångfald. Den är viktig, inte bara i naturen,

utan i hela samhället.

Så om jag ser andra stilar än min tantstil, så är jag den första att njuta av dem.

Tänker inte predika mer om detta. (Tänk att Vår skapare, slinker in överallt vare sig man vill eller inte.)

Min rutiga byrå från Danmark.

Kunde bara inte motstå den när jag fick syn på den. Om den passade in hemma?

Inte just då, så det krävdes lite ommålning och nya soffor!! Men nu så,

binder den ihop rummet, eller åtminstone hörnet där den står.

Kan väl säga att min röda tråd hemma är väl att jag inte har någon röd tråd.

Lite rörigt, lite för mycket, lite för gammalt, lite för omodernt.

Ja, då vet ni hur jag har det.

Jaha, så var det dags att bikta sig då.

Här står min häst som kom häromdagen från Par Courrier.

Tyvärr hade hans öra gått av men med lite klister sitter det fast igen.

Som vanligt vet jag inte vart han ska stå. Tänker på honom som en han, vet inte riktigt varför,

kanske därför han ser lite barsk och lite stolt ut. Inte för att det är mer manliga drag, är

nog både barskare och stoltare än min man, å andra sidan är det kanske jag som är lite

manlig. Gjorde ett test en gång, på nätet förstås var annars finns det så idiotiska saker,

som visade att jag befann mig precis mitt emellan manligt och kvinnligt. Hamnade på noll, alltså varken mer eller mindre av man eller kvinna fanns hos mig. Så nu förstår ni att jag känner mig enormt förvirrad,

om jag inte är man och inte kvinna vad är man då?

Ett neutrum, ja döm själva.

 

Här har jag gått vilse i Rom och vet inte ens åt vilket håll

jag ska hålla kartan, det är väl åtmindstone kvinnligt?

Ser ni att jag försöker se sådär lite lagom avlappnad och cool ut som

vilken Italienare som helst.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 

Tillbaka till lite viktigare saker. Jag sydde nya gardiner häromdagen.

Hittade ett linnetyg som egentligen var till dukar, det står nämligen på köksfranska på det. Nu spelar det

ingen roll för jag kan inte franska, ha. Skulle någon, mot förmodan, se att det står

receptet på löksoppa, eller vad det nu står, på mina vardagsrumsgardiner så kommer jag

förmodligen att överleva det också.

Här har hästen, förmodligen en kopia av någon romersk härförares häst, med tanke på

den stolta hållningen, kanske Cesars eller Antonius, fått flytta på sig.

Den var lite för står för att stå i fönstret, så jag visar lampan som brukar stå där istället.

Lite vardagsrum och ..............

Tog lite bilder från vardagsrummet när det var nystädat.
Bäst att passa på innan alla fjärr- och handkontroller till olika tv-spel hamnar överallt, eller annat skräp, typ gamla mackkanter, de är tydligen oätliga, o tuggumipapper, som ungarna lämnar efter sig så fort de kommer hem från skolan. Och jag säger bara, KÖP ALDRIG EN SVART SOFFA. Minsta lilla smula syns på den, tänker att hur mycket skräp måste det inte ha legat i den förra soffan som vara beige, utan att man visste om det? Usch!!
I bakgrunden anar man en liten bit av uterummet. Det reportaget kommer i ett kommande nummer.;)
.

Brickan är från mitten av 1800-talet och har en underbar målning med två talgoxar och lite blommor. Skulle aldrig få för mig att måla över den.

Gillar orkidéer, här en lättskött Phalenopsis.

Ett tag hade jag riktigt samlardille, odlade dem i små växthus o skötte dem som små barn. Masdevallior var favoriten. Idag har jag inte så många kvar, Coelogyne cristata eller Himalayas drottning och några olika Dendrobier, Zygopetalum och en stor Cymbidium hybrid som blommor snällt varje år, plus alla Phalenopsis. På något konstigt sätt blev det inte lika roligt längre när det gick att få tag på dem överallt, finns ju numer i varenda affär. (Eller så var det att jag inte hann med för det tog en himla tid att sköta dem. Eller att de dog!!) Nu är intresset lite mer åt det normala hållet kan man väl säga.

Oj, nu snöade jag in på Orkideer vilket inte var meningen, skulle ju visa lite av mitt vardagsrum, Hm.

Taklampan i vardagsrummet.

Den köpte jag billigt när en konferensanläggning på ett slott i närheten lades ner. Hade åkt dit med höga förväntningar men blev jättebesviken för att det bara var en massa skräp där, tills jag tittade upp och fick se denna dammiga lampa. Frågade om den var till salu,

-Javisst men du får ta ner den själv.

Så jag klättrade upp på en smal, vinglig stege, fick hjälp av en "gentleman" som höll i, och tog ner den. Så nu är den MIN.

Jaha, det var det,, nu ska vi snart åka hem till äldsta dottern som bjuder på mat. (Eller så blir det som förra lördagen, att hon ringer en halvtimme innan och säger att hon inte orkar!!) Får hålla tummarna alltså.

Ha en trevlig helg.