GrÖnt är väl ÄnDå sKöNaSt?

Skolstarten kom och gick lika snabbt och smärtfritt som vanligt,

vet inte vad jag hade väntat mig....

Och Lovisa klarar alldeles utmärkt att sköta sin diabetes själv,

hon tar sina sprutor, räknar kolhydrater och 

kollar blodsocker som om hon aldrig gjort annat...

Lärare och elever har fått instruktioner om hur ett 

lågt blodsocker påverkar henne,

så om hon verkar lite förvirrad, mer än vanligt alltså,

ska de proppa i henne dextrosol,

så nu kan lilla mamsingen slappna av..............

......och koncentrera sig på att blogga :).

Ja, i brist på annat att dokumentera med nya kameran,

så togs en runda till de egna domänerna, de är ju nästan oändligt stora

så det finns hur mycket som helst att visa...eller?..nja

med sina ynka 1300kvm så ryms inte på långa vägar det man 

skulle önska, så det får bli repriser på det

jag visat så många gånger förr.

I skuggan på norrsidan blir det mest gröna växter,
vilket jag inte alls har något emot.
Och eftersom det är mest grus här, och stenhårt att gräva i,
så blir det mycket krukor och annat som får stå "uppepå".
Har ingen färdig plan här, går mest och pillar och väntar på att
en kanonidé ska ta plats i mitt huvud,
fast har väntat i många år, så
den tycks utebli.

Spången som leder ut i det farliga träsket....misstänker att det nog

är "hål" i träsket, den liknar mest en uttorkad pöl i Kenya under torrperioden.

Egentligen lätt åtgärdat, byt ut plasten...säkert gjort på sisådär en ynka 20 minuter.

Men det är lätt att sitta här

och vara duktigt.......,

när jag sedan går förbi känns det inte lika angeläget...

blir liksom lite bekväm och så bestämmer jag mig för

att det är väl inte så illa med ett "Kenyanskt torrhål".

 

Gillar verkligen kuddmossa, och det gör fåglarna med.

Inte ofta den får stå ifred så kuddarna minskar i antal för varje år.

I år, med allt regnande, så har den för en gång skull hållit sig hyfsat grön.

Inget ont som inte.....ni vet ;)

På kvällen kommer solens strålar in och allt blir gyllenskimrande.

 På morgonen kommer hon istället in från öster och allt blir grönskimrande.

Då lyser hon upp springbrunnen

och lyser sådär magiskt igenom ormbunks-och hostablad.

(Ja, bilden är tagen på våren, och inte ens i år utan förra året.

huuu, en oförskämt gammal bild.)

Härifrån en vy så ni kan se varför avenboken sitter där,

såklart för att någon gång i framtiden dölja bilarna. 

Det här är ju en del av deras? parkeringplats som numer

håller på att krympas. Så nu är vi snart mästare på backning och 

fickparkering, för det är numer millimeterpassning som gäller här :)

Att "kasta" blommor i vatten är ett så tacksamt sätt

att få till det där lilla extra, 

det går ju så fort...I like♥it a lot.

Bland kullerstenarna mot uterummet har en alunrot fröat av sig i mängder.
De sparas förstås.........I like that a lot too...☺.

Men elefantgräset som jag hade höga förväntningar på!, det skulle

ju skymma bilarna redan i år,....hmm, hur ser det ut egentligen.

Ett, eller ja ok då, ett och ett halvt ynka strå, har behagat visa sig 

för mig.

Är hon lite skygg månne? Eller förfrös hon fötterna i vintras?

Men eftersom jag är så godhjärtat så ska hon få en chans till.

Planterade om henne lite högre så hon slapp sänkan,

dränerade lite bättre,

och så ska hon få ett lite skyddande täcke till vintern.

Då har i alla fall jag gjort vad jag kunnat 

sedan är det upp till henne...