Kände häromdagen för att fixa lite nedanför trappen.
Åkte därför iväg och inhandlade lite växter. Kom dock endast hem
med en cyklamen 'Fleur', en ny sort, och några ljung.
Resten fick bli ett hopplock som jag hittade hemma.
En gammal fönsterlucka står och ska försöka dölja stupröret, men som ni ser går det inge vidare.
Hittade några sådan, fönsterluckor alltså, på loppis i somras men eftersom jag inte kan
bestämma mig för vilken färg de ska målas i och inte heller var jag vill ha dem,
så står de fortfarande kvar ute.
Har saknat ett bord att ha nedanför trappen och har letat ett bra tag efter ett sådant, men när man börjar
tänka efter har man ganska mycket hemma som kan användas.
Det här stog i uterummet, dock fullt med växter, men det får jag lösa senare:), och med en liten
jutesäck på och den gamla rottingstolen som bara står och skräpar och jag aldrig vet var jag ska ställa
så blev det en ganska så skaplig hörna.
Sedan var det bara att börja med det roliga.
Att ställa dit vackra saker. Och eftersom minimalist är det minsta jag är,
så fortsätter jag, tills inget mer får plats:)
Hade lite senare på kvällen glömt att ta in fårskinnet och gick ut i mörkret för att hämta det.
Bara en liten lampa på husknuten lyste.
Visst ser jag lite dåligt, men att jag var nästan halvblind trodde jag inte.
Men när jag kommit halvvägs ner i trappen tyckte jag att något rörde sig neranför och plötsligt hör jag P, som är
straxt bakom mig,
skrika i högan sky, ja, han skrek världens tjejskrik rakt i örat på mig:))), det gjorde att jag liksom rycktes med
och började skrika jag med, åt vad hade jag ingen aning om.
Vad grannarna som var ute på sen hundpromenad tänkte, vete gudarna, men
plötsligt får jag se en liten tjock varelse som trots vårt skrik
inte fått särskilt bråttom, men har har vänt och lunkar sakta iväg på grusgången.
Vad det var?
Jo, en skapligt knubbig grävling i sina bästa da´r.
Och där stod vi kvar, hysteriskt skrattande, på trappen innan jag
snabbt tog de sista trappstegen ner, snappade åt mig skinnet och rusade snabbt som tusan in, i igen.
Vad vi lärde oss?
Att P, är hysteriskt rädd för grävlilngar.
Att det är i mörkret farorna lurar
och
Att ta in sakerna i tid så vi slipper gå ut sent.