Igår sken solen igen, och mycket takdropp blev det.
Om man inte har lust att gå ut kan man alltid sitta här i
uterummet och kika på snön utanför. Eller som jag gjorde, tittade på P
när han skottade taket.
Bra gjort, sa jag lite då och då och gjorde käckt tummen upp,
stackarn är infernaliskt höjdrädd, så jag kände att lite peppning kunde jag bjuda på.
Det var ju trots allt alla hjärtans dag.
Själv har jag fått en inflammation i armen, joo, det är sant.
Vet inte vad jag gjort, kanske är det bara en sträckning, vad vet jag.
Jag passade på att så lite tomat och dubbla petunior, och
så blev det lite omplanteringar.
Ljuslyktan får husera en liten murgröna istället för ljus. Och lille
pojken tittar på golvet och njuter av det handgjorda klinkergolvet. Som
det var en himla karusell att beställa. Ville ha ett
ljusare golv men de första sändningarna som kom innehöll en salig
blandning av alla möjliga färger, jag gillar ju
iochförsig när det är lite annorlunda men det här
blev för mycket även för mig.
Till slut kom de i alla fall fram till att de ljusa golvet hade slutat producerats, Hm,
besviken och irriterad av hela den dåligt skötta affären,
beslutade vi oss att, med viss kompensation,
ta det här golvet, och tänk,
det har jag inte ångrat en sekund.
Så ibland är det tur i oturen att det inte går som man tänkt.
Här ligger jag och filosoferar om dagarna,
och visst händer det att jag pratar lite med mig själv mellan alla koppar kaffe
och pill i naveln.
Tittar man underfrån på bananplantan kan man inbilla sig att man befinner sig på
varmare breddgrader.
Det blir verkligen en kontrast mot snön som är bara en, eller rättare sagt tre
glasrutor emellan.
Till sist måste jag verkligen tacka alla er som kom med
tips på hur man kunde få sitt silver skinande utan det otäcka
putsmedlet. Jag har inte provat det än, men
eftersom ni var så många som kom med samma
tips så litar jag på att det fungerar.
Så JÄTTETACK alla ni underbara bloggmänniskor!!
Jag älskar allt som underlättar min vardag.